Alltid Blåvitt-Panelen är tillbaka! Varje onsdag ska några personer med anknytning till IFK Göteborg få några frågor om läget i den blåvita världen. Panelmedlemmarna och frågorna kommer att skifta från vecka till vecka.
Veckans panel:
Adrian Pihl Spahiu: Supporter och skribent på Alltid Blåvitt (@Pihlboage)
Samuel Hart: Fotbollsanalytiker på fotbollradar (@FRfotbollSam)
Andrea Storm: Supporter (@stormandrea)
Efter en usel första halvlek och ett långt avbrott inkasserade Blåvitt tre pinnar mot Helsingborg. Är det tur Blåvitt har eller är det guldstyrka?
Adrian: Pär Hanssons ingripande vid 2-1 målet tycker jag på många sätt och vis visar hur man kombinerar tur med den klassiska klyschan att ”bra lag har tur”. Visst, det är en tavla. I de flesta fall tar målvakterna de bollarna. Men att Pär Hansson tar den 100 gånger av 100 är inte sant. Det är ett hårt skott, som vobblar, som studsar precis vid målvakten. De är väldigt svåra de skotten. Det är sånna skott man ofta pratar om att man ska försöka dra iväg, för de är extremt svåra för målvakterna att hålla. Då tvingar man målvakterna till att antingen försöka hålla dem, vilket är riskabelt (vilket Pär Hansson incidenten visar på ett bra sätt) eller så väljer man att släppa ut till hörna eller lämna retur, vilket även det kan vara farligt.
Så, sammanfattningsvis. Det är ett bra skott. Det är rätt att ta det skottet där. Gör man rätt grejer tillräckligt ofta så kommer bollen för eller senare studsa rätt. Mot HeIF studsade bollen rätt. Det var turligt i just den situationen, men sett över en hel säsong är det sånna mål man får med sig förr eller senare om man arbetar på rätt sätt.
Blåvitt spelar väldigt sällan riktigt bra fotboll 2015, men man spelar nästan alltid tillräckligt bra fotboll. Det är så man vinner guld.
Samuel: Visst IFK var inte särskilt bra i matchen senast, men jag tror att även om inte Pär Hansson hade gjort sin dundertavla så tror jag att IFK hade lyckats skapa många bra målchanser och förmodligen avgjort under en slutforcering. Faktum är att Helsingborg inte är ett särskilt bra fotbollslag just nu. IFK har i många matcher i år (Åtvidaberg borta, Halmstad borta och Bajen borta) lyckats avgöra sent trots att man inte spelat bra och det är en otroligt viktig egenskap under en guldstrid.
Andrea: Med tanke på att vi ha tappat båda våra ordinarie mittbackar, har vår främsta – och viktigaste – innermittfältare som mittback istället, spelar en på mitten som tenderar att komma in alldeles för sent i brytningar/närkamper och därför får fullt förklarliga frisparkar emot sig, har alla våra fyra anfallare på plan under en och samma match utan att någon av dem lyckas näta och ÄNDÅ vinner borta mot Helsingborg så skulle jag säga att vi - trots att vi har turen vänd emot oss – har styrkan att vinna guld. Så guldstyrka, definitivt!
Mot Helsingborg klev, som så många gånger förr, två danskar fram. Våra anfallare har inte levererat på en allsvensk toppnivå i år, men någon måste göra målen. Blir det våra superdanskar som får kliva fram under hösten?
Adrian: Det går ju att vrida och vända på det där. Sånt snack tycker jag man hör rätt ofta. För några år sedan när Tobias Hysén gjorde alla mål så hette det att ”Vi står och faller med en spelare”, och nu när vi sprider målen på många spelare är det istället snack om att vi behöver en pålitlig målskytt.
När allt kommer omkring har Blåvitt bäst målskillnad i Allsvenskan. Ganska ohotat också.
Blåvitt 2015 bygger inte på enskilda spelares prestationer, utan på att laget gör jobbet. Man ska göra ett mål mer än motståndarna för att få 3 poäng. Vem som gör det är mindre viktigt. Jag tror att Jörgen känner så, och jag tror att laget känner så.
Samuel: Så länge någon spelare kliver fram och avgör matcherna så tror jag Gren och Lennartsson inte bryr sig om vem det är. Det är bara sju matcher kvar av denna guldstrid och IFK har två poäng till godo och även en klart bättre målskillnad än sina konkurrenter. Så IFK kan självklart vinna guldet även om anfallarna inte presterar på topp nu, man har nämligen satt sig i ett slagläge som är tillräckligt bra. Till nästa säsong behöver IFK dock få in en bättre anfallare. Som jag ser det är varken Boman, Riski eller Sköld startanfallare för lag som aspirerar på guld. Engvall kan verkligen bli det och han har intressanta egenskaper som gör att klubbar i Europa tittar på honom redan nu. Hans säsong har dock blivit förstörd av skador och hans tajmning och självfortroende ser inte ut att vara där just nu, av förståeliga skäl. Jag tror dock mycket på Engvall och har ofta jamfört honom med Rooney när han slog igenom. Orädd, går direkt på mål och har en intressant finess i hög hastighet. Därför förutspår jag att Gustav Engvall gör 18 baljor nästa säsong och därefter säljs till Heerenveen för 18 miljoner.
Andrea: Jag tror absolut att Rieks kommer fortsätta leverera i höst. Ankersen är jag lite mer osäker på… Fantastisk fotbollsspelare, men lite ojämn i sin prestation. Att det enbart kommer vara våra superdanskar som kliver fram nu i höst tror jag inte. Engvall gjorde en grym halvtimme mot Helsingborg och Riku håller fortfarande på att spela ihop sig med laget – men herregud vad han kämpar! Det känns nästan som att det kan bli vem som helst som kliver fram och skjuter oss till SM-guld. Årets IFK har inte direkt präglats av individuella prestationer och det kommer nog inte bli så i de sista omgångarna heller.
Blåvitt håller redan på att sälja ut de resterande matcherna på säsongen, och hemma mot Kalmar hade nog Gamla Ullevi kunnat säljas ut fem gånger om. Om IFK Göteborg ska vara ett lag som konkurrerar om guldet varje år har vi växt ur Gamla Ullevi, en gång för alla. Hur borde arenaproblemet lösas?
Adrian: Jag antar att det börjar bli tröttsamt att höra mig säga ”I told you so” igen, så låt oss istället blicka framåt. Jag har väldigt svårt att se att kommunen kommer vara speciellt hjälpsamma om Blåvitt vill bygga nytt och eget. Det är klart, det kan snackas om det för att sätta press, men när Gais och Öis inte drar någon publik alls, och Häcken flyttat tillbaka ut i skärgården så behöver Gamla Ullevi Blåvitt. Jag tror någonstans att man även i kommunhuset förstår att det blev väldigt fel med Gamla Ullevi, och nu när Anneli Hulten ska avgå känns det kanske mer troligt att man kanske släpper prestigen lite i frågan och går med på att försöka rätta till de fel som gjorts. Nytt folk i kommunledningen gör ju att man lättare kan peka på någon annan när man delar ut skuld och istället måla upp sig själv som någon slags frälsare.
I så fall känns det som om en av de mer prioriterade frågorna är att ordna så att klacken kommer i ett etage. Annars är det tyvärr en väldigt svår tomt att göra så mycket vettigt med. Man kan inte bygga ut Östra läktaren så mycket, inte heller Norra, och för att bygga ut Södra måste man riva tennisklubben (fast det har väl varit halvt på gång ett tag känns det som.) Västra läktaren är den som går att bygga ut mer, men det känns inte alls idealiskt i och med att det är så många som rör sig i det området vid match. Ska man bygga ut där behöver man troligtvis flytta Nya Allén på något sätt. Det är en svår nöt att knäcka, och det blir nog inte billigt. Man alternativet som det ser ut är ju just att man bygger eget, vilket också blir dyrt, både för oss och för kommunen som då står med en tom arena.
Samuel: Just nu är publikkapaciteten inte det största problemet utan problemet är att folk inte dyker upp. Mot Gefle hemma senast var det endast 12.000 på matchen trots att IFK spelar en grym fotboll på hemmaplan och går för guld. Det är för dåligt. Kör mer kampanjer på sociala medier likt den 'danska veckan' och ge bort fler gratisbiljetter för att få dit folk som aldrig gått innan så de får en känsla av hur magisk Allsvenskan är på plats. Jag själv bor i London och går ibland på Premier League-fotboll och stämningen är verkligen usel jämfört med hur den är på Gamla Ullevi, Tele2, Friends eller Swedbank när trycket är bra.
Andrea: Detta problem har jag ingen rolig lösning på, men kraven på den nya arenan - om/när den byggs – är att den rymmer över 20.000 pers, har möjligheter till bra kösystem till kioskerna, att den ligger relativt centralt och det absolut viktigaste av allt: att det är riktigt gräs och ingen jävla plastmatta!
---------------------------------------------------XXXXX---------------------------------------
Lista: De tre bästa spelarna i Djurgården
Vilka har varit de bästa och mest betydelsefulla spelarna i Djurgården säsongen 2015?Djurgårdens IF har inte det som krävs för att vara ett topplag, man har för dåliga spelare. Eurosports kommentator Christofer Kviborg sade innan säsong att man bara gjorde Gefle-värvningar. Men Pelle Olssons järnkaminer skulle tysta alla kritiker. Där framförallt tre stycken spelare stack ut säsongen 2015, en i varje lagdel.
Jesper Arvidsson
Vänsterbacken i Djurgården var inför säsongen 2015 ifrågasatt. Men han visade alla tvivlare. Efter säsongen kunde ingen längre tvivla på den skicklige vänsterbacken. Det är ingen som riktigt vet vad som har hänt med Arvidsson den här säsongen. Men han är ett bevis på att en fotbollspelare aldrig slutar att utvecklas. Blir som 30-åring en av Allsvenskans bästa ytterbackar i ett allsvenskt topplag. I år har han löpt mer, brutit mer och slagit fler inlägg. Men hans topp den här säsongen är räddningen med ett utsträckt ben derbyt på Linus Hallenius skott. Där satte han tonen för sig själv den här säsongen. Efter det har han bara fortsatt att leverera. Från att ha varit en medioker back i Djurgården till att bli en av seriens bästa spelare och ingen förstår hur det har gått till.
Haris Radetinac
En annan av Djurgårdens bästa spelare den här säsongen trots sin skada var Harris Radetinac. Den yviga och duktiga kantspringaren visste alla hade en extremt hög allsvensk förmåga men tyvärr hade han en lika låg allsvenskt förmåga. Men under säsongen 2015 ändrades något. Han var helt plötsligt stabil och hade lekstuga match efter match på sin kant. Han var direkt den som var viktigast för Djurgården under segersviten. Utan Haris ingen Super-Mush. Det räcker nästan att säga det så förstår alla vad jag säger. Men åter igen en spelare som är lite högre upp i ålder och har tagit ett till steg i sin utveckling.
Kerim Mrabti
Djurgårdens tredje bästa spelare den här säsongen är den unge talangen Kerim Mrabti. Värvad från Sirius och frågetecknen var många. Skulle han klara av att etablera sig i Allsvenskan eller inte. Men genom sin fantastiska vilja kombinerat med en bra teknik och löpsteg blev steget mindre för Mrabti än vad många hade trott. Sedan har han även visat upp en fin spelförståelse och förmåga att anpassa sig då han har blivit tvungen att byta lite positioner. Men det har inte varit en uppgift som varit för svår för Mrabti utan det har han klarat galant.
Men viktigast är...
Det där är Djurgårdens tre bästa och viktigaste spelare säsongen 2015 men ingen av dem är viktigare än tränaren Pelle Olsson. Utan Pelle Olssons förmåga att utveckla spelare hade vi inte sett en Arvidsson som slagit inlägg som vi inte sett i Djurgården på över tio år. Vi hade inte heller fått en kantspringare som varit en av Allsvenskans ojämnaste till att bli den jämnaste. Kerim Mrabti hade inte heller klarat av att ta ett par kliv upp i sin fotbollskarriär. Viktigast i Djurgården 2015: Pelle Olsson.
-------------------------------------------------XXXXX---------------------------------------
Sex och Jävligt offside: Vecka ut, vecka in - Malmö FF
Efter den senaste tidens MFF- och Zlatanhysteri så har matchen så till slut också spelats. Trots förlusten finns det mycket positivt som hamnar på veckans lista.Vecka ut, vecka in - Malmö FF (NY)
En kall och blåsig julikväll i Torshavn, Färöarna, för fyra år sen. MFF har med möda spelat 1-1 mot hemmalaget och gått vidare till nästa omgång i Champions League-kvalet. Utanför lagets omklädningsrum, i en sliten, trång och mörk korridor, står tränare Rikard Norling med den samlade pressen och får förklara att Glasgow Rangers inte alls kommer att äta upp MFF, vilket många av journalisterna på plats minst sagt insinuerar.
Eller många och många. På plats fanns Flinck från Aftonbladet, Kvällsposten hade sin ishockeyreporter där, Sydsvenskans Wiman kanske var där även om jag inte kommer ihåg det. Och så Ulf Nilsson och jag från Himmelriket. Det var det hela.
Även om det då var kval och inte turnering, och även om staden Torshavn inte har så många likheter med Paris, och även om Hans A Lag är Hans A Lag och Zlatan är Zlatan, så… som det har exploderat. Vi var nog inte så många som då trodde vad vi i dag upplever.
Viasat väljer att visa alla matcher i sin huvudkanal TV3 och igår, på matchdagen, startade de sändningen redan 2,45 timmar innan matchstart, SVTPlay direktsänder från när MFF-spelarna anländer till hotellet i Paris på måndagen, BBC visar Rosenbergs bägge cykelsparkar från lördagen, svensk media skickar så många reportrar att det ekar tomt på hemmaredaktionerna, Himmelriket är som vanligt på plats med två reportrar, det talas MFF timme ut och timme in och det skrivs MFF dag ut och dag in och det analyseras MFF vecka ut och vecka in.
Och jag kan inte annat tänka mig än att det nu sitter ett gäng flickor och pojkar runt om i Sverige, som med ett nyvaknat fotbollsintresse om några år kommer att vara himmelsblå. Det här intresset är gigantiskt och tidigare aldrig skådat i svensk klubblagsfotboll, och om det tas tillvara på kommer det att vara guld värt i framtiden.
Johan Wiland (NY)Som en del på Twitter igår skrev: Vem saknar Olsen nu? Ingen alls vill jag påstå. Johan Wiland svarade för en alltigenom klockren målvaktsinsats och räddade en del skott som går under kategorin ”säkra mål”. Min kollega Peter Lind twittrade: ”Kan bli en supervärvning. Lär inte gå utomlands igen. Vi kan få många bra år från honom.” Det är bara att instämma om gårdagens överlägset bästa MFF-spelare.
Insatsen (NY)För att sätta gårdagens förlust i lite perspektiv: PSG hade 34 raka hemmamatcher i Europa utan förlust innan Barcelona i fjor besegrade dem. Vi har vår Hexenkessel, PSG har sin lite tystare men ändå så oerhört imponerande borg på Parc de Princes. MFF ska alltid gå för tre poäng, men att förlora borta mot det här världslaget är verkligen ingen skam. Man måste ibland ta av sig naivitetens skygglappar, även om hoppet alltid finns. Förlusten hamnar inte på kontot orättvis men MFF gjorde nästan allt man kan begära och jag känner inget annat än stolthet.
Enock Kofi Adu (NY)När MFF under första 45 mot PSG såg ut att vara på väg mot en fruktansvärd kväll, och där felpassningarna var legio och det långsammare allsvenska tempot lades upp för allmän beskådan, så var det mot Enock Kofi Adu mångas blickar vändes. Han såg ut att ha tiden de andra himmelsblå inte fick, han tog emot bollen och vände upp eller åt sidan utan att stanna till och betrakta motståndarna, och han var helt enkelt på Champions League-nivå.
Åge Hareide (NY)Det lättaste hade nog varit att köra på med 5-3-2, för vem hade kunnat beskylla tränare Hareide för att inte gör allt för defensiven då. Med 5-3-2 skulle i alla fall en storförlust kunna hindras. Fegt, men mänskligt. Men när det inte fungerade mellan Carvalho och Yotun på vänsterkanten, och när MFF låg under med 1-0, vilket ju inte ger annat än stilpoäng, så var det därför modigt och häftigt att Malmös tränare gick över till 4-4-2. På bortaplan mot PSG. Och genast såg också spelet stundtals mycket bättre ut.
Himmelsblå supportrar (NY)Det är svårt det här, med att prata om hur bra eller dåligt supportrar hörs och syns på en läktare alltså. Jag har full förståelse för att göteborgare och djurgårdare medvetet eller omedvetet valde att inte höra MFF-klacken genom TV-rutan igår, samtidigt som vi himmelsblå här hemma naturligtvis gjorde det omvända. Det är inget konstigt med det. Jag kan däremot bara konstatera att för mig med normalhörsel och varande MFF:are, så lät det och rapporterades det om en sagolik stämning ifrån de 2000 + några hundra på plats. Det var grymt att höra. Jag inbillar mig att det var ännu grymmare att vara på plats.
Det var ett bra tag sedan jag skrev en text som handlade om att jag tog adjö av det allsvenska guldet. Då kände jag att det kanske trots allt inte är realistiskt att hoppas på ett tredje guld efter att 8/11 av laget bytts ut sen 2014, men en Europaplats såg jag då som självklar och något att ändå vara lite nöjd med. Efter 1-1 mot Elfsborg i lördags ser det emellertid oerhört jobbigt ut att ens komma så högt upp i tabellen att vi får chansen att kvala till Europa League 2016.Matcher som den i lördags händer, att ett lag som så fullständigt spelar ut ett annat lag i den andra halvleken men ändå inte mäktar med att göra tillräckligt många mål för att vinna, det är sådant som tillhör fotbollen. Men det är samtidigt så symboliskt för hur årets allsvenska har sett ut för MFF:s del; det har varit många onödiga poängtapp, det har varit en del märkliga laguttagningar, det har ibland varit 95 % i stället för 100 ute på planen, det har varit mycket stolpe ut. Och som sagt, symboliken i Markus Rosenbergs bägge cykelsparkar i ribban kan inte vara tydligare. De tappade två poängen mot Elfsborg var inte roliga. Inte alls. Djurgården till helgen blir ännu en i raden av årets viktigaste matcher.
Nenhum comentário:
Postar um comentário